Tja!

Jag kom nyss hem efter en lååång dag i skolan. Eller rättar sagt en ganska mysig franska lektion i skolan
Där dök en intressant disskution mellan mig och Sofie upp om en kille som typ alla mussar e ruggigt taggade på. Hon undrade lite om han och nån annan brud va typ On Da G, men jag sa, “nää vafan, han e ju typ blyg”. O hon bah, “Hur fan kan man va blyg om man e så snygg?” :O
-”…Javene, han spelar typ hockey och känner inga mussar hehe”
-”Ååh, typiskt hockeyspelare”
Hmm…undra om hon har en poäng, stämmer det att hockeyguys brukar va shy eller?

Efter franska lektionen skådade jag den sjukaste leken i världshistorien. Ubbe stod o typ mörda Krüger o alla bara kolla på som om det var helt naturligt! :O
-”Kryp! gå på knäna, fram till den där tjejen och nosa på hennes väska!” sa han med en sjukt bestämd röst haha
-”Vafan göru, haha?” Frågade jag, men min fråga passerade obemärkt. Så jag vände mig till Mr. Norman och han sa:
-”Aah, asså det e en lek typ, han måste typ göra som Ubbe säger”
-”Okey haha?” :S
Förvirrad som jag aldrig kunnat minnas att jag varit tidigare, sket jag helt enkelt i det och tittade helt enkelt, väääldigt roat på hahah

Sedan vart det typ mer förvirring på väg ut från planet (våningen). Alla köttade typ på Sing Star inne i d där stora rummet därom alltid köttar på examinationer eller vafan d heter

Det jag lärde mig då var, att ibland, då förvirringen är för hög. Då skiter hjärnan helt enkelt i den och går bara vidare

Tare lungan, Peace!